Hundspråk

Hundars språk och uppfostringsmetoder är ju inget man ska ta efter enligt modern forskning. Hunden ser nämligen inte oss som hundar eller som en i flocken. De förstår att vi är människor. Men fortfarande går hundtränarnas olika analyser och träningsmetoder isär. En del menar fortfarande att hunden förstår oss bättre om vi använder oss av deras språk. De menar att man inte kan förmänskliga hunden. Andra hundtränare menar att hunden ska betraktas som familjens barn och uppfostras därefter. Vad jag själv anser är att olika träningsfilosofier inte skiljer på uppfostran och träning.

Med uppfostran menar jag vilka normer som gäller i vårt samhälle och med träning menar jag exempelvis lydnad dvs att få hunden att göra diverse "konster". För vissa raser tror jag att man inte behöver höja rösten eller ta tag i hunden många gånger. Men med mina egna raser kuvasz och puli som tycker det är rätt kul att leka fysiskt, mobba nykomlingar, skrämmas och med högre försvarslust än andra måste man ibland handgripligen stoppa hundarna. Det viktigaste är att dumma beteenden inte upprepas eller blir befästa. Det finns därför inte tid att försöka locka med köttbullar i alla situationer.

Men jag menar absolut att så fort det handlar om att lära hunden saker då måste vi ha så mycket fantasi och kunskap om vår egen hund att vi kan motivera den att välja de vägar vi själva vill. Nåja, det betyder inte att jag försöker härma min gamla tiks uppfostringsmetoder - för de är hårda - riktigt hårda. Czabina har en ängels tålamod med alla valpar tills de når en viss ålder, sen är hon väldigt bestämd och tvekar inte att ta till tänderna om det skulle behövas.

Czabina är en så bra uppfostrare, hon skulle inte drömma om att sticka från tomten. Hon är alltid lös på promenaden och har aldrig någonsin stuckit ifrån mig. Varken när vi promenerar i Växjös parker, i skogen, på träningsplan, på utställning etc. Hon springer inte heller fram till andra människor eller hundar, hon kommer så fort jag ropar. Det är en enorm tillgång att ha en sådan hund i flocken, en som de andra ser upp till och härmar. Czabina har dock en olat och det är att hon älskar att hoppa på mig. Det känns när en 40 kilos hund kommer springande för att sen flyga upp i famnen Hon vet dock att hon gör fel för det är nämligen ingen annan hund som får hoppa på mig. Idag när vi var ute så hoppade vår 6 månaders kuvaszvalp Eira på mig och Czabina blev så arg.

Hon gick fram och morrade ordentligt men när Eira fortsatte att hoppa så bet Czabina Eira ordentlig i örat. Det fullkomligt sprutade blod. Men det var inte så stort sår att hon behövde sys. Efter att Eira blivit biten slängde hon sig på marken framför Czabina.

Eira fick ligga på rygg länge. Efter att Czabina morrat klart och sagt ett och annat till Eira började hon göra rent såret och slicka henne i örat.

Det var som sagt mycket blod. Det ser dock värre ut än det var. Bett i öronsnibben kan blöda ordentligt. Det är också ett svårt ställe att sy på. Det jobbigaste är att det tar lång tid att läka efter som såret lätt går upp om de t ex skakar på huvudet.

Någon kanske undrar varför jag inte ingrep. Det är så att Eira är en väldigt tuff och kaxig tjej med ett extremt självförtroende. Det är viktigt att hon lär sig de normer som råder i hundflocken. Czabina är för det mesta väldigt rättvis. Hon är inte lika sträng mot vår hane Mimer. Men han är också en mycket mjukare kuvasz.

Efter ett tag fick Eira resa på sig. Hon slickade Czabina i mungipan och försöka hitta på alla möjliga sätt för att be om ursäkt.

Kom så äter vi snö ihop!

När vi kommit in åkte Eira i badkaret! Hela hon blev schamponerad och örat fick specialbehandling. Nu ligger hon och sover lugnt!