Lantis i stan?

Är just nu i Stockholm. Lantis i stan? Nä, det känner jag mig faktiskt inte som. Är man född och uppvuxen här, är man Stockholmare för alltid. Jag älskar dofterna här. Doften av Stockholmskväll efter regn på Valhallavägen i går kväll var ett härligt "återdoftande". Men det jag älskar mest är tunnelbanedoften!

Fotograf: Jan Danielsson

Visst är det häftigt att varje tunnelbana i världen har en unik doft, som med årens gång impregnerat stationerna till att dofta "tub" i Stockholm eller London eller Budapest. Inte helt oväntat tycker jag bäst om Stockholms tunnelbanedoft, men jag uppskattar den unika doften av andra tunnelbanesystem också. Och jag tänker på dem ibland och tycker mig kunna förnimma doften av Liverpool Street eller Moszkva Ter. Fantastiskt egentligen, hur minnen kan närmast "förkroppsligas" sådär.

Jag kan då inte undvika att tänka på hur hundar som fötts, växt upp och bor på landet får en doftchock, när de kommer till storstan! Och så är det just nu för vår Misha!

Misha - lantis!

Han klev ur bilen på vår gata och blev närmast paralyserad. Jag tror att doftchocken närmast överväldigade honom. Det var så mycket att han liksom inte klarade av att gå och dofta på någon enskild nerpissad parkeringsautomat eller ett i nittio år revirmarkerat gathörn vid Östra Station! Information overload... I Bryssel hedrar man förresten stadshundarnas stolpförbättrande arbete med statyer!

I stadens tjänst!

Misha var alltså väldigt lugn och dämpad igår. Jag menar bara en sån sak som att åka hiss! Premiär för det också. Den i sammanhanget mer världsvane Charlie George gled smidigt in i hissen, Misha gick misstänksamt  långsamt efter. Jag tror dock att det blir andra bullar idag, när vi går ut på stan. Misha lär nog samla ihop sig till att göra som Stockholmsjyckarna gör. Den inbitne Stockholmaren Bobo har om inte annat lovat att visa "kusinen från landet" hur man gör här. Och visst är det så att lite street smartness kan också Misha behöva utveckla!

Saknad favorit i Stockholmsmiljön

På programmet ingår en tur med en av mina absoluta barndomsfavoriter. Spårvägsmuseet (mycket mer intressant än vad man kan tro av namnet!) har trollat fram en gammal Leyland-dubbeldäckare som man kan åka med under Kulturfestivalen som pågår. Jag älskade dem. Jag fattade aldrig då, varför dom togs ur trafik i mitten på sjuttiotalet. Jag fattar det inte nu heller. Förutom det att de är vackra och stolta inslag i Stockholmsbilden som fanns då, älskade jag doften i dem! Också den speciell. Vi får se vad Misha och Charlie George säger om den! För att inte tala om rulltrappsåkande... "Nej Misha, man står till höger!"

I ett helt annat ämne, och i en helt annan stad, döms tre kvinnor för "huliganism". I Putins Ryssland ska man hålla käften, precis som under Stalinregimen, tydligen. Som Peter Kagerland skriver i sin fina anmälan av boken Ny Våg - svensk punk/new wave/synth 1977-1982 i Expressen idag: "De flesta av de drygt 500 svenska band som porträtteras i Ny våg hade alla riskerat långa fängelsestraff om de verkat i dagens Ryssland. Pussy Riots framträdande, där de anklagats för att ha förolämpat Gud och sitt land, är väldigt oskyldigt i jämförelse med låtar som Kriminella Gitarrers "Knugens kuk" och Ebba Gröns "Häng Gud"." Free Pussy Riot!