fredag 17 augusti 2012

Monstret i Malmö

Kvällsposten rapporterar idag, via TT, om att polis tillkallats till ett bostadsområde för att en hund rörde sig löst i området och var aggressiv. Hunden hade uppenbarligen brytit sig in i en lägenhet och där, enligt anmälaren bitit en hund. Det här monstret till hund var uppenbarligen både skicklig på inbrott och aggressiv och hade "gjort utfall mot människor". Larmet går, polisen rycker ut!

Vad är det då för monster som härjar i annars fridfulla Käglinge? En "kamphund"? En "mördarhund"? En "Bullterrier"? Vem stod för "chockattacken" i fråga? Jo, visar det sig, en...Chihuahua. En Chihuahua är enligt rasstandarden högst 3 kg tung och hundar ända ner till 500 gram är accepterade. Och vem blir inte rädd när ett enkilos kraftpaket, två äpplen hög, kommer och "gör utfall"? Chihuahuan är världens minsta hundras...

Monstret i Malmö?
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, men detta rapporteras om i landets näst största (ihop med varumärkespartnern Expressen) kvällstidning Och, visar det sig, flera andra. Förvisso i något skämtsamma termer, där journalisten konstaterar att "Polisen har sökt hunden, men den befinner sig fortfarande på fri tass."

Jag gråter över att våra samhälleliga resurser används på fel sätt. Jag gråter över att en allmän hundrädsla eller närmast hundfobi förefaller breda ut sig i samhället. Jag gråter över att hundägare inte har kontroll på sina hundar. Mest gråter jag nog över att ingen verkar ha kurage nog att locka till sig "mördarhunden" i fråga med en köttbulle eller så, och ta hand om honom eller henne tills ägaren påträffas. För ett sånt litet skälligt (ja, det kännetecknar många av dem) monster saknas säkerligen av sin ägare.

Jag skrattar samtidigt åt hela händelsen. Jag skrattar åt den mesighet och rädsla att själv ingripa som sprider sig i det svenska samhället. Jag skrattar åt själva företeelsen att ringa "nån annan", i detta fall polisen, och lämna över ansvar på en ofta ansiktslös samhällsinstitution. Jag skrattar åt Chihuahuan i fråga, som ännu är på fri fot, och hoppas att den hittar hem utan större problem.

Det finns, i den allvarliga vågskålen, också skäl att påpeka att till skillnad från vad man kan tro när man följer medierapporteringen om "farliga hundar" är bitskador något som alla hundraser - och blandningar - kan få och ge. Det är upp till dig som ägare att se till att risken minimeras. Men den finns alltid där, oavsett hundras. Alla hundar har tänder. Alla hundar kan tända till om de hanteras fel, eller om situationen så att säga kräver det. Sen har jag personligen svårt att bli rädd för en hund som är mindre än grevéosten i kylen.

10 kommentarer:

Asta och Iris sa...

Vilket suveränt träffsäkert inlägg du skrivit. Ja, gråta eller skratta eller både och?? Är människor idag för långt ifrån natur och djur? Eller vad är det som felar kan man ju undra.

Unknown sa...

Asta och Freja, tack! Jag tror det får bli "både och". Är både kluven och frågande till såna här händelser. Kanske "sitter jag på ett staket", som engelsmännen säger. Det är egentligen ingen behaglig position i längden :)

Eva sa...

Jag tror som Asta o Freja att de flesta är för "urbaniserade". Och även jag både skrattar o gråter... Fast lite med "andan i halsen" för jag väntar bara på att någon av dessa bra vaktiga och ofta sorgligt ofostrade "vavvor" ska bita ett litet barn. (Då kanske skadan kan jämföras med vusen biten av staffe t.ex.)
Själv tänker jag nog ungefär som du, Dan - vem kan bli helförskräckt över en ostbit på fyra ben? :D
Och så hoppas jag också att den hittar hem till en ägare som förhoppningsvis fått en tankeställare...

Elin sa...

Vilken härlig bild till inlägget!

Team Nelson / Ordringen. sa...

De får utrusta alla i det bostadsområdet med en fjärilshåv så de kan fånga monstret om det dyker upp igen.
Det är ett förslag iaf:)

Detta skrivet med all respekt för rasen.Det är en stor hund i ett litet format.Det är människorna jag drar på munnen åt, så klart.

Anonym sa...

Jomenvisst, en Chihuahua är inget problem, aggressiv eller inte fångar man den lättast med ett hårt grepp runt halsen. Fungerar perfekt även om den resolute hundfångaren skulle vara en pigg 7-åring. Sen kan det lilla "monstret" försöka bitas så mycket det gitter...

Man baxnar ju inför hur menlösa och fåraktiga folk verkar vara i dagens samhälle. Allt som inte är velourgulligt och mjukt å fint skall helst förbjudas, licensieras eller undanhållas oss "vanliga människor" så vi inte riskerar att rispa oss eller gud förbjude kanske bli lite rädda och upphetsade. Det kan ju vara farligt! Snart blir hjälm och madrassinlindning lagkrav vid promenad, typ...

Med vänlig hälsning/

Kurt-Erik

~~Sara~~ sa...

Men alltså...först tar man det som ett skämt, nån som driver med polisen?
Men så är hundrädsla hundrädsla, tror faktiskt inte att den styr över storlek på hund.
OM det nu är en invandrarfamilj som fått det ovälkomna besöket så kan det ju finnas rädsla om rabies etc, det hjälper ju inte att tala om att de sjukdomarna inte finns här.

De där chihuahua/-orna (?) ;) är ju inte helt gratis heller så nån måste ju sakna sitt "monster".

Kram

Unknown sa...

@Eva - Visst är det så. Sociologen Norbert Elias kallar, ungefärligen den process du kallar urbanisering, för civilisationsprocess. Sammanfattas kort här, t ex: http://culturalstudiesnow.blogspot.se/2012/04/norbert-elias-civilizing-process.html

@Elin - ja, visst ser man hornen växa på det lilla monstret ;)

@Team Nelson - Ha, ha, du har ju löst problemet!! För att travestera en gammal KSMB låt: "Med en fjärilshåv i varje hand klarar sig svensken i varje land..."

@Kurt-Erik, nej, madrassinlindning har dömts ut då Folkhälsoinstitutet i helig allians med Kristdemokraternas Maria Larsson på goda grunder påpekat att risk för nackspärr kan föreligga... ;)

@Sara - visst, jag håller med, hundrädsla har inte nödvändigtvis med storlek att göra. Fobier är inte logiska i den bemärkelsen. Å andra sidan tycker jag att är det nån gång kognitiv beteendeterapi borde ordineras, är det till hundfobiker. Bättre för alla.

Vanja sa...

Jamen, det gör JÄTTEONT med ett bett i hälsenan. Faktiskt.

:)

Eva sa...

Ska kika på länken!
Men 17 vet om jag vill kalla det "civilisationsprosess" när det handlar om att "stänga in" sig i städer och tappa all kunskap/intresse för resten av tillvaron;)