Att inte känna empati

I dagens smålandsposten kan man läsa hur ungdomar i Moheda innebandyklubb tjänar in pengar till klubben genom att samla in höns för slakt. Inte mindre än 8000 hönor som inte längre duger som värphöns ska placeras i burar, 12 st i varje för att åka vidare till slakteriet. Enligt artikeln så trampades höns ihjäl när de skulle fångas in, då stallarna var så mörka. En av ungdomarna som var 14 år första gången säger enligt artikeln: " Jag spydde den gången. Det var så många höns som dog och efteråt skulle vi skyffla ut dem med spadar".

Intressant är att läsa kommentarerna till denna artikel då de mest handlar om ungomar verkligen ska behöva utföra detta arbete? Eller de värsta synpunkterna är kanske att ungdomarna minsann inte ska gnälla för att de får arbeta lite och se hur det är i verkligheten.

Min egen första kommentar är att detta är djurplågeri oavsett om det är ungdomar eller vuxna som gör jobbet. Det strider dessutom mot svensk djurskyddslagstiftning. Stallarna ska för det första vara ljusa med bra ventilation och hönsen får inte stressas. Sen kan man fråga sig om denna form av djurproduktion med vinstintresse någonsin kan bli ett värdigt liv för de på fel sidan stängslet.

Om det finns något positivt med ungdomarnas upplevelser är att de kanske vaknar till och funderar på vad de äter. Vilka ägg köper de i affären egentligen? Tyvärr är det nog så att många trubbas av och accepterar att det går till på detta vis - detta är nog det farligaste av allt: att sluta reagera, att inte känna empati.