Som medlem i Svenska Kennelklubben blev jag ytterst förvånad när jag såg att SKK ställt sig bakom den svenska vargjakten med syftet att minska inaveln av den svenska vargstammen! Det är ju en logik som krockar med det RAS-arbete alla olika rasklubbar har fått direktiv att arbeta fram, där ett av de viktigaste målen är att bredda den genetiska variationen inom de olika raserna. En av skälen är att Sverige, liksom alla EU-länder ratificerat FNs konvention (CBD) vars syfte är att bevara den biologiska mångfalden. Det gäller såväl våra hundstammar som vilda djur.
Arbetet med RAS har lett till att uppfödarna utbildats att undvika tät linjeavel som tidigare ansetts som acceptabelt. Det handlar om att inte överanvända enskilda djur utan istället använda så många olika avelsdjur som möjligt - särskilt i raser med små populationer. Hur kan SKK ge dessa direktiv till klubbens uppfödare samtidigt som man ställer sig bakom jakt på den svenska vargen vars population redan är i minsta laget? På vilket sätt skulle detta minska eventuell inavel och är verkligen den svenska vargjakten i enlighet med CBD?
Att jaga för att minska inaveln köper jag inte. Däremot förstår jag att enskilda personer kan känna rädsla och att jägare är rädda om sina hundar. Varför har inte SKK istället lyft fram alla de hundraser som avlats fram för att vakta boskap, familj och gårdar mot bland annat varg? Vore inte detta ett arbete den svenska kennelklubben borde prioriterat istället? En utmärkt hundras som passar för detta ändamål är den ungerska kuvaszen men det finns flera raser med en historia som boskapsvaktande hundar. Med hjälp av dessa vakthundar finns det möjlighet att låta den svenska vargstammen växa och det är först då vi kan öka den genetiska variationen i den svenska vargstammen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar