måndag 3 oktober 2011

Hundars värde förr och nu

Dick Harrisson, professor i historia skriver idag i sin blogg på Svenska Dagbladet om hundars olika värde historiskt sett. Han tar upp exempel från 1300-talet och Södermannalagen där man kan se att böterna var olika höga beroende på vilken typ av hund man (råkat) döda. Dyrast blev det då det handlade om en knähund medan böndernas gårdshundar genererade lägre böter. Inte mindre än fem olika hundtyper finns med i rangordningen. Men en kategori saknades - herrelösa hundar - för dem kunde man döda utan någon kostnad. De var fredlösa likt Robin Hood.

Jag tycker det är intressant att hundar uppmärksammas inom och av andra vetenskaper än de traditionella, naturvetenskapliga. Faktum är att biologer, där etologi ingår (läran om djurs beteende) har något av ensamrätt att uttala sig om hundar ur olika perspektiv. De sk hundpsykologerna har ju ofta en väldigt begränsad utbildning utan några eller möjligtvis med ett par ingående högskolepoäng. Observera att jag  frågasättter inte kompetensen hos dessa enskilda människor utan den samhällsstruktur som värderar hunden som samhällsfenomen så lågt. Det är inte detta som vetenskapsråden prioriterar eller som professorerna lyfter fram i sina forskarmiljöer.

Detta trots att hundar har en betydande roll i dagens samhälle och verkligen ingår i våra mänskliga interaktioner. På gott och ont. Det här med hundar i vårt samhälle är ju inte helt problemfritt. Det finns röster som vill att vissa hundraser ska förbjudas, hyresvärdar har listor med förbjudna raser i enskilda bostadsområden. Polisen har rätt att på plats avliva en hund de anser farlig. Ändå, trots att det finns en problembild, så är det sällan man hör någon ropa efter mer forskning på området innan avgörande politiska beslut ska tas.

Kan man säga att ett sådant samhälle värderar hunden högt? Eller kan man säga att vissa hundraser värderas högre än andra? Hur ser det ut i praktiken? Kan man tänka sig att polisen gör skillnad på hund och hund? Tänk om det även i vår tid lever kvar den typ av distinktioner och rangordning som Södermannalagen gav uttryck för? En tankefigur som ligger under våra förgivettaganden om hur samhället "är" och olika hundars plats i detta "är".

Harrisson skriver vidare i sin blogg att Birgittinnunnor på 1400-talet inte fick ha knähund för det ansågs framkalla lättsinne. Om de hade rätt måste nog många hundägare idag fundera över sig själva. Med handen på hjärtat, har du en knähund eller inte?


9 kommentarer:

Livet och vardagen sa...

ja, det har jag. En stor en:-)

Eva sa...

Nja... Amrisen är faktiskt inte den värsta "knäisen" i min erfarenhet.
Vad gäller värde hoppas jag verkligen på mer forskning! jag gläds var gång det skrivs om vårdhundar t.ex. Jag tror att sådant kan "spilla över" även på annat och sprida mer intresse för och kunskap om hundar i allmänhet.
Och när det gäller hundar som blir problem tror jag att det måste till både mer forskning och mer samtal om detta. Ofta tycker jag man hör kommentarer även från s.k. "hundfolk" som tyder på en skrämmande okunskap om hunden som art! (Alltså inte bara de raser som kanske kräver extra mycket av sina ägare.) Jag kan ju t.ex få kommentarer om att folk blir så förvånade att A kan "visa humör" för "han är ju så SÖT! Och cockern är väl snäll vanligtvis?"
Mer forskning som ger mer kunskap - ja tack!
SV Petrus gör en "high five" till Trassel som han anser valde en utmärkt bra husse:)

Quila o Ronja sa...

Haha, samma här!!! Två knähundar!!! Ojojoj, vad ska det bli av mig.....så mycket lättsinne ;-)

Katarina sa...

Jag är dubbelt lättsinning! I så fall...
Skämt åsido - ett verkligt intressant ilägg!

Helena sa...

Absolut! Värsta knähundarna! I beskrivningen av Jack Rusell står det ofta att de inte är knähundar och inte speciellt keliga. Det stämmer inte på mina två, de vill helst ligga inne i mig! Men som sagt att generalisera grupper av individer är alltid vanskligt!

Team Nelson / Ordringen. sa...

Det är intressant och intressant är också att vi än idag värderar hundraser olika. Kan vi inte bara genom rasen ge dem status kan vi alltid klä upp dem i diverse utstyrslar som gör att de passar in på fina gatan och som "tydligt" visar att de tillhör
ett samhällsskikt som helst inte beblandar sig med gråhundar och andra bondlurkar:) eller hur? Det är få ute på landet som bär sin gråhund i en Versaceväska.
Ulf

Lyckopiller sa...

Och jag som har TRE knähundar! Vad ska det bli av mig månntro?

Sofie sa...

jag tror helt klart att visa hundraser är värda mer i vårat samhälle än andra raser. Vilket jag tycker är mycket trist.

Sv: Jag tror att det rosa täcket även det syns bra men jag vet inte om det gula täcket syns bättre. Tror nog att de syns lika bra.

Nått annat konstigt är att på min dator kan jag inte ens kommentera din blogg anonymt men på sambons dator går det hur bra som helst. Mycket märkligt. Är hans dator bättre än min dator ;)

Ninni sa...

Intressant text! Har du sett nu att några politiker vill införa hundägarkörkort, för de som vill ha "farliga raser"? Även där visar det ju sig att alla tydligen inte är lika mycket värda...