söndag 30 oktober 2011

Hundens språk och tankar

Jag har precis läst klart boken Hundens språk och tankar skriven av etologen Per Jensen, professor vid Linköpings universitet. Den har precis kommit ut (oktober 2011) på Natur och kultur. Det är en deskriptiv bok som söker kartlägga var dagens (etologiska) hundforskning befinner sig. Det jag gillar med boken är att det inte är några förnumstiga träningstips eller pekpinnar, ändå är den full med kunskap som vi kan använda oss av i relationen till våra hundar.


Boken inleder med ett kapitel om hundens släktingar och deras ursprung. Jensen tar upp olika teorier och synsätt men lyfter särskilt fram den moderna DNA-analysen som gjort det möjligt att tidsbestämma hundens ursprung men även till viss del platser. Jensen skriver:

Våra skandinaviska hundar bär på vissa av de genetiska varianterna medan nordamerikanska hundar bär på andra. Men både de skandinaviska och de amerikanska DNA-sorterna finns också i sydöstra Kina (2011, s 22)

Slutsatsen hos forskarna (Savolainen m fl) är att hunden har sitt ursprung i sydöstra Asien i nuvarande Kina. De första vargarna, som senare kom att bli grunden för dagens hundar, levde till en början sida vid sida av människorna under en längre tid. Jensen går igenom domesticeringsprocessen och hur hund och människa successivt närmat sig varandra. Något som hänt längs vägen är att hunden fått mer valpiga egenskaper än de tidigare varg-släktingarna. Det handlar inte enbart om utseendet utan även om minskad rädsla för människan, större tolerans mot andra hundar och lägre aktivitetsnivå liksom hundens lekintresse som bibehålls även hos vuxna hundar.

Jensen går vidare och beskriver olika medfödda beteenden och upplevelser. Ett kapitel som jag som samhällsvetare lärde mig mycket av trots att jag hållit på med hundar i över 20 år. Vidare går Jensen in på  ämnet inlärning och erfarenhet. Här skulle jag velat ha fler tydligare källhänvisningar då en hel del psykologisk, pedagogisk och socialpsykologisk forskning skiljer sig åt beroende på teoretiska grundantaganden.

Jag tror att etologin skulle tjäna på att rikta blickarna mot mer sociologisk art för att förstå fenomen som inlärning, vanor, kultur, roller och relationer. Jag har själv svårt för utvecklingspsykologernas indelningar i utvecklingsfaser och köper inte att socialisering enbart eller till största del sker under valpens första 12 veckor. Mina erfarenheter som uppfödare och min sociologiska skolning talar emot ett sådant resonemang. Om så skulle vara fallet skulle jag vilja läsa vidare var de vetenskapliga beläggen för detta finns.

Boken går även igenom ämnesområden som ärftlighet, personlighetstester, stress och beteendestörningar. Men mina favoritkapitel ägnar sig åt hundens språk och hur de kommunicerar med oss människor. De är bra därför att de lyfter vår förståelse av hunden till en högre nivå än de traditionella faktaböckerna som går att få tag på i bokhandeln. Bokens absoluta höjdpunkt är kapitlet om hundens tankar och känsloliv. Det är befriande att här läsa om att forskningen kring hund även börjar intresserar sig för hunden som en tänkande och kännande individ med ett jag-medvetande. Här är ett exempel om synen på vad vi människor kallar rättvisa:

Hundar som hade lärts att utföra ett enkelt trick, "vacker tass", hade inga som helst problem att göra konsten om och om igen, oavsett om de fick en belöning eller inte. När de sedan fick titta på en annan hund som fick en godsak varje gång den utförde tricket blev de plötsligt betydligt mindre intresserade av att samarbeta utan belöning. De tog längre tid på sig att lyda kommandot och flera hundar slutade helt enkelt att göra sin konst om de inte blev belönade. (2011 s 78)

Jag skulle kunna ge fler exempel men tycker att du borde läsa boken själv! Detta är definitivt en bok som borde finnas hos alla med ett hundintresse. Jag hade dock önskat tydligare referenser så att jag snabbare kunde läsa vidare om det som intresserar just mig utan att behöva gå igenom hela refenslistan. Samtidigt förstår jag att det antagligen tillhör formen för mer populärvetenskapliga texter att inte ange källorna i samband med den löpande texten. Jag tror bara att boken hade blivit ännu bättre med dessa. Trots allt få vi komma ihåg att det är oerhört svårt att för en bredare läskrets, förklara begrepp, teorier och forskning på ett kortfattat och begripligt sätt. Så stor eloge till Jensen som tagit sig an detta uppdrag. En riktigt läsvärd bok!



Boken finns bland annat här: AdLibris, Bokus, Bokia

8 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Intressant. Den ska jag läsa. Bl a är ju hundens eget "jag" något vi förhåller oss till varje dag som hundägare.
Ulf

Eva sa...

Spännande!
Tack för tips, ska beställa från biblioteket. Jag har ju funderat mycket på både det ena och andra, särskilt nu med A. (Och än mer när jag skulle försöka beskriva utvecklingen i ett inlägg...)
Att försöka lära sig tolka hundens språk är så roligt! Själv försöker jag alltid får se program med vilda hundar (läs:vargar, hyenor m.fl) för att mer förstå var vissa signaler kan komma ifrån. Nog har vi påverkat oerhört mycket med våra tamhundar, men det är lika kul var gång man ser beteenden som "ärvts med" från ursprunget. Jag tror att mer kunskap om sådant hos hundägaren "i gemen" skulle förhindra många problem. Att se hunden som "verklig hund" i kombination med mänsklig påverkan genom årtusenden. "Jobbigt!" säger en del men jag tycker att det bara ger en ytterligare, mycket intressant, bit till hundägandet:)

Sofie sa...

Åhh vilken spännade bok den måste jag bara köpa kanske till mig själv i julklapp

Marie Ström sa...

Per Jensen är bra! Boken ska genast köpas och läsas!!! Har just läst "Farliga hundar" av Kerstin Malm samt jag paralelläser "Dyrenes Følelsesliv" av Marc Bekoff (jag läser den på norska men den finns på engelska som är org.språk)

Det är spännande med böcker! Men tyvärr finns det allt för många dåliga böcker...

Helena sa...

Intressant tips! Jag ler åt dina kommentarer runt referenser. Jag är skribent i grunden och det jag hade så svårt för när jag började studera var att vi skulle ha referenser i texten. Usch och fy, säger ordesteten inom mig, det förstör texten och läsrytmen. Men som studerande och forskande är det ju självklart bra med referenser. I en sådan här bok tycker jag att det är helt rätt att inte ha det!

Sara sa...

Låter som en jätte spännande bok tack för tipset :)

Anonym sa...

tack för bra sammandrag! Har tänkt att köpa den och nu blev man ännu mer intresserad.

soe sa...

Vad är det för ras (gårdshund)?