När jag sökte på google för mer information om detta omhändertagande chockades jag av alla artiklar i media om hundar som lever i misär och måste omhändertas. Jag har tidigare flaggat för risken med bakgårdsuppfödare men så länge det handlar om planerad avel och viljan att sälja valpar så antar jag att de får besök och vill att valparna ska vara i någorlunda gott skick. Jag vet att så inte är fallet alltid. För det mesta finns inga veterinärundersökningar på föräldradjuren. Jag har alltid undrat hur man vågar köpa en hund utan papper. Inte för att det är ett problem i sig med oregistrerade valpar eller blandrashundar utanför att de föds upp utan krav på att föräldradjuren är friska, mentalt stabila eller att de föds upp under bra förhållanden. Det som har hänt i det här fallet är ännu värre. De här valparna är överhuvudtaget inte önskade och ägaren har inte lust/ork/vilja att ta hand om dem. Det är fruktansvärt.
I början av året så var det 81 puli som avlivades på Bornholm. I kvällsposten kan man läsa om en äldre dam som inte hållit tik och hane isär vid löp. Hundarna hade parat sig med varandra och till slut hade skaran vuxit till över 80 st. Tänk vilken inavel men det värsta är nog hur hundarna levt sitt liv i avföring, matbrist och avsaknad av veterinärvård eller daglig skötsel. Man blir tårögd. Tyvärr är detta inte det enda fallen där hundar levt under fasansfulla förhållanden. Det finns många exempel. Även om mitt hjärta säger att jag hoppas att de omhändertagna hundarna får ett nytt hem så vet jag också att valpar och även vuxna hundar som levt under dåliga förhållanden har svårt att anpassa sig till ett nytt liv. Deras levnadsvillkor har präglat dem för livet. Man brukar säga att hunden lever i nuet men detta är inte riktigt sant. Upplevelserna ristar in sig i deras kroppar som minnesspår och de kommer bära med sig dessa upplevelser hela sitt liv.
Den som tar hand om dessa hundar måste därför förstå vad de ger sig in på och inte tar hand om en hund bara för att de tycker synd om dem. Dessa hundar måste få många goda upplevelser, lång träning och tålamod för att de ska kunna känna tillit till sin nya omgivning. För hundarna förstår ju inte att deras uppväxtvillkor är under all kritik, det är dessa förhållanden som är "normala" för hunden. När hunden omhändertas så vet inte hunden att den har chans till ett nytt och bättre liv, de vet ju inte att det livet finns. För två år sedan kan man läsa i Expressen att hundarna gick till attack när de skulle räddas. Lite förvånat skriver jornalisten att hundarna ville inte flytta trots vanvården.
Min slutsats är att när man talar om farliga hundar så är det inte enstaka raser som är problemet. Förutom olämpliga hundägare så handlar det om alla valpar som växer upp under hemska förhållanden och där den nya ägaren antagligen inte förstår att denna hund behöver extra mycket omvårdnad. Valpar måste socialiseras, få ett ordentligt hundspråk, rätt mat, avmaskas och tränas. Sen spelar ju även genetiken in, att föräldrarna bär på goda gener. Om inte, risker vi att få hundar i samhället som inte har förutsättningar att klara av ett familjeliv i vårt moderna samhälle. Men det mest tragiska är alla oönskade valpar. De som växer upp under vidriga förhållanden som dessa mudihundar. Det som förvånar mig lite är att omgivningen inte alltid märker något, att vanvård kan pågå under en längre tid utan att någon ingriper. Här har vi människor ett stort ansvar att faktiskt lägga oss i andra människors liv om vi misstänker att djur far illa. Annars kan de bli som i exempelvis Kvällspostens artikel om 81 avlivade hundar:
3 kommentarer:
Fy, f-n att sådant kan hända!
Bra skrivet.
Det finns djurägare som missköter sina djur och som ska ha djurförbud. Men finns dom djur ägare med som har en anledning till varför dom inte klara av det. Länsstyrelsen jobbar fel enligt mig och är glada för att göra omhändertagande och lägga ett djurförbud där dem hade kunnat lösa det med en dialog och kanske vite. Länsstyrelse är myndihet som har för mycket makt. Har själv kämpat mot dom nu i över ett år för blev fel dömd av länsstyrelse. Vet det är många som har samma problem som jag. Dom som jobbar på Länsstyrelsen är maktkåta och har inga lagar. Framförallt i Skåne är problemet stort att dom gör obefogade omhändertaganden och slänger ut djurförbud hur som helst.
Jag vet att även det omvända förekommer. När jag skrev detta inlägg visste jag inte om hur illa många djur fick det hos människor som tjänar pengar på att ta hand om djur som länsstyrelsens omhändertagit. Ställen där djuren fått det sämre än innan! Förstod inte heller att djur faktiskt omhändertogs för att det fattades någon cm i takhöjd eller andra rätt oviktiga detaljer. Nu vet jag bättre och lider så med alla goda djurägare som fått sina djur omhändertagna och kanske avlivade utan att få sina fall prövade. Det viktiga borde ju vara att komma åt dem som faktiskt missköter djuren och som trots dialog inte förbättrar villkoren för dem.
Skicka en kommentar