måndag 24 januari 2011

Ensam hemma!

Har fått en fråga från Emelie om det här med att lämna hunden ensam. Jag ska försöka ge min syn på saken. Frågorna jag fick var:

  1. Spelar det någon roll om de är en eller flera när hunden lämnas ensam?
  2. Är det bättre för hunden att vara i en oövervakad hundgård med andra kompisar än helt ensam hemma?
  3. Finns det någon generell tidsbegränsning eller ska man utgå från individen?
  4. Från vilken ålder kan man räkna med att valpen/unghunden klarar att vara ensam ett par timmar?

Först så skulle jag vilja säga att de enda generella reglerna är de juridiska och man får inte lämna någon hund ensam längre än sex timmar. Hundar under fyra månader får endast lämnas korta stunder. Sen måste jag säga att det är väldigt individuellt hur länge en hund klarar av att vara ensam själv. De flesta hundar föredrar sällskap varför det normalt sett är bättre att lämna hunden själv tillsammans med hundkompisar. Det är under förutsättning att hundarna kommer väl överens och känner varandra bra. Sen handlar det om vad vi vänjer våra hundar vid. Inget sker över en natt utan all ensamhetsträning måste ske successivt. Hunden måste känna sig trygg.

  1. Så på den första frågan skulle jag svara att det är bättre med hundkompisar än att vara helt själv. Det kan också handla om andra djur som hunden är van vid. Givetvis är det bättre för hunden att vara helt själv än med hundar som den inte är van vid/inte gillar.
  2. Jag skulle säga att det är bättre för hunden att vara i en hundgård med andra framför att vara helt ensam. Men hundar är olika. Man brukar kunna se på hunden vad den föredrar och hur rolig själva hundgården är för hunden.
  3. Aldrig ensam längre än 6 timmar och givetvis kräver vissa individer kortare tid och valpar ska som sagt endast lämnas korta stunder som successivt kan ökas till ett par timmar.
  4. Det beror på hur träningen hittills har gått. Så det är svårt att säga i antalet minuter/timmar.

Några tips: Något som kan underlätta ensamhetsträningen är att begränsa utrymmet där hunden ska få vara. Gör detta utrymme till en mysig plats. Ha spännande leksaker i en korg. Hunden får bara ha dessa leksaker under en kort stund sen ställs korgen undan. Tanken är att hunden ska längta efter att få ha dessa saker. Variera innehållet och ha alltid något nytt spännande. Men glöm inte att ta bort alla roliga saker efter en tid.

Om hunden är ensam och inte har någon annan hund hos sig så kan man gömma hundmaten i olika saker som det tar tid att få ut. Är det fler hundar finns risk att det kan bli slagsmål om någon äter snabbare än de andra. Här hemma börjar jag vänja hundarna vid att de ska kunna vara i köket med stängd grind, fast jag är någon annanstans i huset. Sen är det bara att öka avstånd och tid successivt Men då jag har fler hundar så är enamhetsträning inget stort problem. De är ju aldrig riktigt ensamma. Jag är ju också hemma mycket. Så kanske finns det nån annan med mer erfarnehet av detta! och med fler tips?

Oavsett om hunden ska vara i hundgård eller inomhus så ska vi fundera på hur dessa miljöer ser ut. Vad finns det för hunden att sysselsätta sig med? Alla hundar är som sagt olika och gillar olika saker. Vi är många gånger bra på att aktivera oss med våra hundar samtidigt som vi glömmer bort att ge hunden redskap för att kunna aktivera sig själv. Men viktigast av allt är nog ändå att hunden känner sig trygg. Och en trygg vrå är något man skapar ihop med hunden. Om hunden är van att vara ensam på ett ställer är det inte säkert att den vill lämnas på ett annat.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för svaret!

/Emelie

Quila o Ronja sa...

Visst är det svårt att lämna ett entydigt svar. Det är så olika från hund till hund. Om det skulle vara så att vi var tvugna att lämmna våra hundar ensamma under lång tid, varje dag, då skulle vi inte ha hund. Att skaffa hund och arbeta heltid, så hunden får vara ensam hemma hela dagarna, det anser jag vara lite egoistiskt. Det får inte vara, "Hund till varje pris".
Sv. Joo, många skratt blir det.....och ett skratt förlänger livet, hahaha

Allt gott
Susanne

Eva sa...

Håller med i det du skriver, ffa om det att det är så olika från hund till hund.
Kasper, som alltid levt med flera, blev plötsligt ensam och klarade det suveränt. Är inte säker på om Jesper skulle gjort det. MEN - han hade katten Simon och det räckte uppenbarligen alldeles utmärkt.
Och min erfarenhet är definitivt att hundar som trivs ihop har mycket utbyte av varandra. Dock tror jag att åldersspridning är bra, mina 2 som var väldigt nära i ålder har snarast varit de jobbigaste att lära att vara själva när jag måste ut ensam. Men det varierar säkert också:)
TACK för dina kommentarer! Riktig "boasting":)

Sara sa...

Hej! Tack för ett jättebra inlägg som ligger väldigt bra i tiden för mig :) Vi är precis i början att lämna lillan ensam korta stunder. Jag har börjat stänga grinden till köket medans jag grejar med annat i lägenheten, en bra början. Sen tänkte jag gå ut ur lägenheten bara någon minut för att vänja henne sakta och inte göra någon grej av att vi lämnar henne. Allt ska vara avdramatiserat. Min russel hade jag jätteproblem med! Han lämnades aldrig själv, när jag jobbade var han på hunddagis bla så tillfällena att träna ensamhet på gled iväg. Det straffade sig såklart! Nu är han snart 4 och nu är det inga problem tack och lov! Men till en början satte jag alltid en lapp på dörren ifall han skulle yla och ngn granne skulle bli störd! Aldrig ngn som ringde tack och lov :)

Leif sa...

Har egentligen inga sådana problem med katten Marcel, men visst har jag haft dåligt samvete när jag har varit iväg en halv- eller heldag. Någon gång en hel helg men då blev jag ”utskälld” efter noter när jag kom hem efter att ha varit borta för länge.

Katten har sin toalåda att gå till (tre st faktiskt, en på nedervåningen och två på övervåningen), vatten och käk. Dvs han klarar sig väldigt bra. Marcel kan öppna dörrar själv. På sommaren lämnar jag alltid ett fönster öppet på första våningen. Flera ggr om dagen går han in och ut där. Ofta för att lägga sig på sin favoritgren i ett körsbärsträd och spana. Kanske går han ned till hamnen ett varv. Men bäst tror jag han trivs inne i husets svalaste rum när det är stekhett ute. Ofta får han följa med mig, särskilt vid resor utomös.

En gång kom en hund på besök och milde himmel vad de busade. Efter ett tag var de stillsamma och lugna, vilade sig. Vi gick ut en kort stund för att köpa glass. När vi kom in igen höll jag på att få slag, Marcel visade hunden hur man gräver upp Aloe Vera-plantor ur några krukor som jag hade säkrat med dubbelhäftande tejp så krukorna inte kunde tippas omkull. Katten åt av plantorna, tuggade på dem och hunden var inte sen att lära sig heller. Det blev att städa upp jord och Aloe Vera från golvet. Lite får man ta när man har katt i huset.

Två siameser i samma boning? Hmm, riskabelt. Vem vet vad de kan hitta på? Marcel är i alla fall väldans snäll.