Många hundar gillar bollar, en del är helt besatta. Pulin Rufus kastar bollarna i luften och blir därför en aktivitet som passar bäst utomhus. Charlie äter upp bollar - på nolltid. Då menar jag alla bollar. Sen har vi Czabina, hon struntar totalt i bollar. Ja, de flesta kuvasz är rätt ointresserade av bollsport, liksom hälften av den mänskliga familjen. Sen har vi fotbollsnördarna, jag behöver inte nämna dem vid namn. De tror att de är med i spelet även om matchen går på TV (eller numera på datorn). Man måste anpassa diverse aktiviteter beroende på vilket resultat "deras" lag får.
Det problematiska är att det inte finns ett svenskt lag som familjen kan enas kring. Däremot ett engelskt lag och det är Arsenal. Nåja, ett undantag finns och det är någon i familjen som säger sig hålla på Wolves, det är inte jag fast jag faktiskt varit på ett derby mellan Wolves och Stoke. Kommer inte ihåg vem som vann men jag kommer ihåg stämningen. Det var ett tag sen, särkilt med tanke på att supportrarna från tunnelbanan fick för sig att jag var deras då kände programledare Ulrika. "Ulrika" - skrek de. Det var innan hennes affär med Svennis. Så det är som sagt ett tag sen och detta skulle därför inte kunna hända idag;). Åren har gått. Nåja, familjen har som sagt ett lag som de i huvudsak kan enas kring och det är Arsenal. Det är inte en tillfällighet att familjens vita puli heter Charlie George.
Det här med hundar och fotboll är mer sammanlänkade än man kan tro. I fotbollsvärlden finns det en rad hyllade stjärnor med fyra ben. Fick en länk i mina kommentarer i inlägget tidigare som jag gärna vill dela med mig: One Man and His Dog
Några smakprov: Triggs är ju en labrador retriever som blev världskänd i samband med VM 2002. Roy Keane bråkade med Mick McCarthy, flög hem från Japorea, struntade i VM och ägnade istället sin sommar åt att promenera med Triggs ..
Därefter skriver Niva vidare om flera hundar som blivit kända av olika anledningar, en del trevligare än andra. Följande historia tillhör de trevligare:
Bonbon:
Jycken som lärde Ronaldinho att dribbla. När alla kompisarna på gatan var sönderspelade utmanade Ronaldinho sin hund Bonbon istället. "Han hade bättre kondition än alla människor, och ville ha bollen ännu mer än dem. För att han inte skulle punktera bollen var jag tvungen att täcka den väldigt bra. Han var områdets bästa hund, hade väldigt bra högerfot. Han kunde hålla i bollen bra, men kunde inte reglerna eftersom han var en hund", förtydligar Ronaldinho hjälpsamt.
Lite roligt att läsa om hundars olika roller inom fotbollen i just en fotbollsblogg. Läs gärna mer här: One Man and His Dog . Jag tackar "Benny" för tipset!
När vi ändå talar om populära hundar så publicerar GP idag en lista över de mest populära hundraserna. Nu ligger labradoren etta men om Chihuahuans kort och långhåriga variant räknats som en ras så hade den legat i topp. Jag tycker det är lite intressant att se vilka raser som människor väljer. Vad är det som gör en hund populär?
8 kommentarer:
Sådärja - du kan ju skriva om intressanta ämnen också! Bravo! FYI kan meddelas att även Ulrika J blivit äldre...(se http://www.guardian.co.uk/media/organgrinder/2008/dec/29/bigbrother-realitytv)
/K6 (DIF, AFC och KSP)
Vad gäller fotboll mellan människor börjar jag mer och mer hålla med min mor som sa' "Ge dem varsin boll så de slipper slåss om samma!". Föredrar helt klart hockey och handboll möjligen:)
MEN - min första, Dandy, skulle ha varit perfekt tränare för vilken spelare som helst! Där lämnades inga bollar frivilligt inte. Han blev t.o.m. portförbjuden när kusinerna spelade innebandy i mormors långa hall. (MORMOR blev förbjuden sitta med vid hockeyspel! Hon stal pucken när det blev för spännande... Min mormor var lite sportgalen nämligen.)
Med Dandy var det faktiskt problem inser jag vid återblick. Han var totalfixerad vid bollar! I och för sig gick det bra att lägga undan utan att han stod och tjatade och så, men det var lite väl mycket intresse. Inte alltid vilda lekar dock, favoriten var att låta en boll studsa nerför trappen och så ranta ner och hämta när den tystnat:)
Numer hävdar jag dock att man ska vara försiktig med så'n fixering vid bollar, pinnar och dyl. Många jyckar ser ju oerhört stressade ut när de tjatar på t.ex pinnkastning. (Fast det hänger väl ihop med övrig, brist på, aktivering?)
Härmed meddelas att jag kommer att sluta läsa din blogg. Arsenalsupporter!!! Här har jag hållit på Chelsea sen min första Londonresa 1970. Det har blivit många besök sen dess.
Kast med liten boll passar Arsenal bättre och då blir iaf hundarna glada.:)
Charlie George var dock en skön lirare som blev älskad i alla läger.
Hur ska jag kunna hålla upp med bloggandet när det hela tiden kommer inlägg som inspirerar mig?
Jag skojade i början. Jag ser alltid fram emot dina "inlägg" (fotbollsjargong)
Ulf
Jag valde schäfer mest för att jag alltid varit fascinerad av dessa oerhört vackra och ståtliga djur.
Att jag sen en dag skulle få chansen att själv blir ägare till schäfrar är en av många förverkligade drömmar :)
Eftersom jag bor mitt i skogen utan några egentliga grannar så känns det ändå ganska tryggt och veta att mina tre busar vaktar huset när ingen är hemma :)
Sv: Ja, tiden har en tendens att försvinna alldeles för snabbt! Men nu är det helg, så det är bara att passa på och njuta! :)
Ha, ha, ha gissa vem som spelar fifa 11 här hemma lagom till jag kom och läste din inlägg om fotboll, ha ha ha. Alla i denna familjen älskar fotboll, alla utom jag och katten då ;-)
kram från mig
/maria
Ps lustigt att vi båda bloggade om listan över populäraste hundrasen på samma dag :-)
Vi människor gör som sagt konstiga val förstår jag av kommentarerna ovan, för hur kan man välja hockey, Chelsey och schäfer?!! Och Maria - vi kanske är mer på samma våglängd med tanke på att vi ovetandes om varandra bloggar om samma sak på samma dag! Och Ulf - när kommer du tillbaka med nya "inägg"?
Snart!! Jag har bara nickat till lite.
Ulf
Katten Marcel gillar att apportera mindre bollar och andra grejer. Han verkar hysa ett visst intresse för fotboll men jag vet inte riktigt på vilket lag han håller.
Hundarna som kutar runt och leker längs stranden, på fotbollsplanen, osv tittar han mest förstrött på. Ibland busar han med och då kan man se vem som tar kommandot.
På fredagsfärjan när vi skulle fara hem var det flera hundar som småskällde och gläfste på varandra. Kanske längtade de efter att få komma till ön och springa av sig?
Ett fasligt oväsen var det. Men när katten kom gåendes i kattsele med svansen sin i vädret i riktning mot kabyssen ombord, passerade han oberörd med högdragen min mitt framför hundarnas nosar utan att bry sig det minsta om deras skällande. Allesammans tystnade när han gick förbi. Kanske var det pga pur förvåning?
Han var nog inte på humör att leka med. Jag tror att alla hundar vet att katter kan ha sylvassa klor.
Hur som helst gick Marcel in och hoppade upp på en bänk för att rulla ihop sig och få sig sin middagslur under den timslånga överfarten.
Skicka en kommentar