lördag 15 januari 2011

Hundspråk

Hundars språk och uppfostringsmetoder är ju inget man ska ta efter enligt modern forskning. Hunden ser nämligen inte oss som hundar eller som en i flocken. De förstår att vi är människor. Men fortfarande går hundtränarnas olika analyser och träningsmetoder isär. En del menar fortfarande att hunden förstår oss bättre om vi använder oss av deras språk. De menar att man inte kan förmänskliga hunden. Andra hundtränare menar att hunden ska betraktas som familjens barn och uppfostras därefter. Vad jag själv anser är att olika träningsfilosofier inte skiljer på uppfostran och träning.

Med uppfostran menar jag vilka normer som gäller i vårt samhälle och med träning menar jag exempelvis lydnad dvs att få hunden att göra diverse "konster". För vissa raser tror jag att man inte behöver höja rösten eller ta tag i hunden många gånger. Men med mina egna raser kuvasz och puli som tycker det är rätt kul att leka fysiskt, mobba nykomlingar, skrämmas och med högre försvarslust än andra måste man ibland handgripligen stoppa hundarna. Det viktigaste är att dumma beteenden inte upprepas eller blir befästa. Det finns därför inte tid att försöka locka med köttbullar i alla situationer.

Men jag menar absolut att så fort det handlar om att lära hunden saker då måste vi ha så mycket fantasi och kunskap om vår egen hund att vi kan motivera den att välja de vägar vi själva vill. Nåja, det betyder inte att jag försöker härma min gamla tiks uppfostringsmetoder - för de är hårda - riktigt hårda. Czabina har en ängels tålamod med alla valpar tills de når en viss ålder, sen är hon väldigt bestämd och tvekar inte att ta till tänderna om det skulle behövas.

Czabina är en så bra uppfostrare, hon skulle inte drömma om att sticka från tomten. Hon är alltid lös på promenaden och har aldrig någonsin stuckit ifrån mig. Varken när vi promenerar i Växjös parker, i skogen, på träningsplan, på utställning etc. Hon springer inte heller fram till andra människor eller hundar, hon kommer så fort jag ropar. Det är en enorm tillgång att ha en sådan hund i flocken, en som de andra ser upp till och härmar. Czabina har dock en olat och det är att hon älskar att hoppa på mig. Det känns när en 40 kilos hund kommer springande för att sen flyga upp i famnen Hon vet dock att hon gör fel för det är nämligen ingen annan hund som får hoppa på mig. Idag när vi var ute så hoppade vår 6 månaders kuvaszvalp Eira på mig och Czabina blev så arg.

Hon gick fram och morrade ordentligt men när Eira fortsatte att hoppa så bet Czabina Eira ordentlig i örat. Det fullkomligt sprutade blod. Men det var inte så stort sår att hon behövde sys. Efter att Eira blivit biten slängde hon sig på marken framför Czabina.

Eira fick ligga på rygg länge. Efter att Czabina morrat klart och sagt ett och annat till Eira började hon göra rent såret och slicka henne i örat.

Det var som sagt mycket blod. Det ser dock värre ut än det var. Bett i öronsnibben kan blöda ordentligt. Det är också ett svårt ställe att sy på. Det jobbigaste är att det tar lång tid att läka efter som såret lätt går upp om de t ex skakar på huvudet.

Någon kanske undrar varför jag inte ingrep. Det är så att Eira är en väldigt tuff och kaxig tjej med ett extremt självförtroende. Det är viktigt att hon lär sig de normer som råder i hundflocken. Czabina är för det mesta väldigt rättvis. Hon är inte lika sträng mot vår hane Mimer. Men han är också en mycket mjukare kuvasz.

Efter ett tag fick Eira resa på sig. Hon slickade Czabina i mungipan och försöka hitta på alla möjliga sätt för att be om ursäkt.

Kom så äter vi snö ihop!

När vi kommit in åkte Eira i badkaret! Hela hon blev schamponerad och örat fick specialbehandling. Nu ligger hon och sover lugnt!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant, och bra bildserie! Kunde ju inte motstå läsa inlägget när "BLOD" var en av taggarna...
/City Baby Attacked By Rats

Grabbarna boys sa...

Mycket intressant!
Att se på när hundarna "talar" med varandra är så intressant.
Hemma hos oss med grabbarna har de en rangordning utan att gjort upp, hittills iallafall.
Inte en gång jag har sett att nån av dem har försökt att ta över.
I deras lekar med varandra som kan vara ganska tuffa kunde det vara lätt att det skulle övergå i ett slagsmål, men det har inte heller hänt.
Däremot har vår yngsta, Teo börjad visa sig lite dominant mot mina föräldrars gamla tax.
Han är 11 år, pigg o allert men lider av ett blåsljud på hjärtat som förvärrats nu sista tiden.
Om det är därför Teo börjat visa en annan sida mot honom, han känner kanske av att gamlingen är sjuk.
Hur som helst så är hundarnas språk mycket intressant.
Ha det bra.
/Patricia

Katarina sa...

Väldigt intressant! Vad hade du gjort om Eira hade varit undergiven i sättet och ändå blivit 'uppfostrad' av Czabina? Hade du ingripit då? Och i så fall, hur? -Jag frågar eftersom Nanna emellanåt ger sig på Leia (som lägger sig direkt).

Eva sa...

Mycket intressant! Jag känner igen en del av min Mimi i din tik. Hon var också mycket rättvis men också mycket bestämd i vad som var ok. Och Jesper har ju "gått in" flera gånger när Assar betett sig illa mot mig.
När man har flera hundar (jag som mest haft 4) är det kul att se hur mycket av just "uppfostran" som sker i hundgruppen. När min Teddy kom t.ex. då fanns 3 andra, däribland just Mimi. Och jag gjorde baske mig inte mycket av just uppfostran! Teddy fick sina tillsägelser av resten och lärde sig nog det allra mesta av dem.
Lite kymigt med örat, men den där bildserien skulle ju kunna användas för att lära folk hur hundar talar med varandra! Visst kan det se lite otäckt ut, men man ser ju också att lilltjejen vet PRECIS vad som gäller. Att hon konstaterar "OK jag vet jag gjorde fel!" och inte blir rädd. Hon förstod säkert Czabina inte ville nå't ont. I de flesta fall när det blir större skador undrar jag om det inte beror på att människor blandar sig i och ställer till det?

Ulf sa...

Dina första tre stycken är som ljuv musik i mina öron. Den moderna forskningen har jag ingen anledning att ifrågasätta men tolkningen av resultaten som vissa gör tvivlar jag starkt på.
Hundar snackar inte så mycket med rösten förutom morr och skall men desto mer med kroppen. Att vi tar i dem både med smek och ibland lite hårdare och att vi leker med dem UTAN leksaker regelbundet tror jag är en förutsättning för att vi ska få den riktiga tilliten mellan oss och vår hund.
Skillnaden mellan fostran och träning är som du skriver, det första som alla borde bli överens om. Precis som ett tonårsbarn tror jag hundarna tycker det är skönt att vi ibland bara talar om att detta är "helt oacceptabelt".De förväntar sig det av oss.
Vi kastar inte köttbullar till våra barn när de slutar att skrika glåpord efter pensionärer
så varför ska vi behandla hundarna annorlunda?!Däremot om vi ska lära oss nåt kul trick kan lite leverpastej göra susen.
Ulf

Christina Klosterberg sa...

Tack för era kommentarer. Hundars språk är inte alltid lätt att tyda. Och allt hundar gör och "säger" är definitivt inte rätt, ur mitt perspektiv. Om mina hundar börjar leka jaktlek med ngn typ alla mot en brukar jag ingripa. Särskilt om den som blir jagad är mindre. Eira ger sig också ofta på Mimer bara för hon kan, då ingriper jag. Om jag ingriper eller inte beror lite på vem som gör vad. Czabina får t ex inte ta maten från de andra. Svårt att säga när det är ok att ingripa och när man inte bör göra det. Jag ahr en puli som har en ful ovana att flyga på de andra utan anledning (kanske finns det en anledning som jag inte kan se), men då ingriper jag faktiskt.

Skövde Hundhälsa sa...

Mycket mycket intressant!
När man ska ingripa eller ej det är där det svåra ligger. Men som du skrev här i kommentarsfältet. När någon blir jagad m.m

Trevlig kväll / Evelina