torsdag 23 februari 2012

Är det på riktigt?

Vilken morgon, solen lyser och det känns som vår i luften. Idag ska jag skjuta upp jobbet lite och ge mig ut på en långpromenad med mina hundar. Men först ska jag dricka mitt kaffe och läsa klart Svenska Dagbladet. När jag dessutom bläddrar bland tidningarna på nätet, inte bara de svenska, förstår jag att dagens största nyhet handlar om en nyfödd prinsessa. Det är svårt att hitta någon annan nyhet och jag kan läsa hur det jublas runt om i landet. Prinsesstårtorna kommer ta slut! Pulisarna Misha och Pie tycker att vi borde baka jordgubbstårta istället. Det gillar dom skarpt. Det gäller att ta vara på all anledning att fira;)


Som mamma känner jag verkligen med Daniel och Victoria - det är ett under när ett barn föds. Det är helt fantastiskt. Det verkar också som hela svenska folket vill dela denna glädje - i alla fall om man bläddrar runt bland nyhetstidningarna på nätet. Men när jag läser artiklarna slås jag också av hur overkligt och otidsenligt detta med kungahuns känns. Vad sägs om dessa rader:

Den nyfödda prinsessan har ännu inte fått något namn men det kommer att meddelas vid en kunglig konselj i morgon. Då meddelar Kungen om barnbarnets titel, namn, tilltalsnamn och vilket hertiginnedöme som tronarvingen tilldelas. (AB)

Känns det inte som taget från ett TV-spel eller gammal sagobok? Är detta verkligen på riktigt? Lever Daniel och Victoria detta liv för att vi ska ha något gemensamt att tala om och glädjas åt? Som en saga. Eller som i filmen Truman show, fast i det här fallet är huvudpersonerna medvetna om mediebevakningen även om en och annan paparazzo smiter förbi. Fast det kommer ta ett tag för den nyfödda prinsessan att hon en dag ska bli tronarvinge och därmed är med i en Trumanliknande show!



För ska vi nu ha ett kungahus så är det väl rimligt att huvudpersonerna också är tillgängliga för sin publik? Så har i alla fall Karolinska sjukhus tänkt när de stängt av parkeringsplatser för människor som ska in till ortopeden så att journalister och TV-bilar ska kunna parkera nära sjukhuset när barnet är på väg. Annars är det inte ovanligt att stockholmare som ska föda nekas plats på Stockholms underdimensionerade BB-avdelningar och hänvisas till Uppsala, Västerås eller...Linköping. Till Linköping är det 21 mil. Det är nog festliga resor för kvinnor med täta värkar det.

Vårt behov av denna prinsess-saga kostar oavsett om du vill ta del av den eller inte. Varför inte privatisera kungahuset och införa en monarki-licens för de som vill ta del av denna saga? Kanske vi till och med borde upphöra med monopolet och införa fler kungahus i Sverige? Konkurrensutsättning av offentlig verksamhet är ju på modet! Ok, jag är inte rojalist, jag tycker inte monarki hör hemma i vår tid. Det känns overkligt och de värderas endast som symboler och för sina roller de spelar, inte som privatpersoner. För hade de haft ett eget värde så hade ju inte kungahuset som institution behövts. I tidningarna kan vi läsa om att det idag skrivs historia när en tronarvinge har fötts- historia tänker jag, javisst ja det är den där sagan om Sverige som barnen får läsa om i skolan. Men är det egentligen på riktigt?

Jag kan ändå inte låta bli att glädjas med privatpersonerna Victoria och Daniel.Stort grattis! Hundarna här hemma har redan avfyrat sin salut, 42 rejäla hundskall! Jag vet också att min mor, liksom många andra monarkivänner, tagit sig upp till slottet denna stora dag! CSiGORAS HUNDbutik firar med 15% rabatt på prins- och princess-skålarna! För i varje hundhem finns det minst en prins eller prinsessa!

3 kommentarer:

Urban sa...

Skrev ett grattis i min blogg även om de aldrig kommer att läsa den :)
Men rubriken blev iaf:
En 51 cm stort, sort flicka, årsmodell 2012, c:a 3 kg och singel.
Nej jag är inte heller för :)

Team Nelson / Ordringen. sa...

Det ligger så mycket i vad du säger och så slutar det med att jag ändå gläds med Victoria och Daniel. Fattar inte själv.

Cruellas sida sa...

Klart man måste glädjas med Victoria och Daniel. De kan ju inte heller påverka denna cirkus som de är födda in i. Ett barn är ju det största undret!