söndag 18 juli 2010

Thomasteoremet och den romantiserade landsbygden

"Om människor definierar situationer som verkliga så blir de verkliga i sina konsekvenser" - det är Thomas-teoremet som myntades av sociologen W.I Thomas 1928. Poängen är att om man pratar om något som verkligt tillräckligt många gånger så kommer människor börja agera som om det vore verkligt. Jag menar att denna tes passar väl in på kamphundsdebatten. När media skriver tillräckligt många gånger om farliga kamphundar så uppfattar människor det som verklighet, att det finns en viss sorts hund som är farligare än andra. Vem vill bli söndersliten av en kamphund? Det får människor att börja ställa krav på beslutsfattarna och det ryktas redan nu att alliansregeringen vill göra något åt de farliga kamphundarna.

Många av de raser som har ett förflutet som kamphund är idag väldigt sociala och trevliga. Då är nog herdehundar, vallhundar och alla terriers betydligt kaxigare. Men jag ser även en fara i att hundägare vill visa på hur snäll deras hund är. Det skapas en idealbild hur en hund ska vara. Den bilden är enligt min mening inte heller bra. Jag tycker man ska ha respekt för alla hundar. Varför ska främmande personer kunna gå fram och slänga sig om halsen på mina hundar? Jag har funderat på om detta är en stad/land problematik?

Jag har ju bott både i Stockholms innerstad (där jag är uppvuxen) men har nu bott på landsbygden i många, många år. Jag tycker att människor på landet har större respekt för olika djur. Man tar inte för givet att hästen i hagen (som man inte känner) går att klappa. Även getter, får, grisar, ankor, höns, kor etc kan gå till attack! Människor som bor i större städer och kommer ut på landet har ibland en romantiserad bild av den trevliga landsbygden. De vill dock inte gå in i en ladugård med kor eller varför inte in i ett grisstall (lukten). De betande djuren bör heller inte vara så nära att de drar till sig flugor när man ska äta den medtagna picknicken. Och när man vill klappa djuren så ska de vara snälla. Är det inte så Arlas reklam visar upp landsbygden? Och korna ska vara där i hagen långt borta och definitivt inte inne i stan.

Skulle man kunna säga att bilden av hur en hund ska vara är en urban romantiserad myt? Alla hundar är inte alltid snälla i alla situationer, de morrar, de slåss, de skäller, de jagar, de rymmer, de visar tänderna och i vissa situationer kan de till och med bita. Men det betyder inte att de är blodtörstiga kamphundar. Nu när somliga bostadsbolag förbjuder hundar i deras längenheter är det en effekt av att männsikan har skärmats så långt från naturen att de vill ha dem på långt avstånd? Snart kanske endast tyghundar blir tillåtna i städerna. Vilken tur att jag bor på landet då ;)

5 kommentarer:

Katarina sa...

En mer nyanserad debatt kring hundars natur och behov behövs definitivt som motvikt till den här romantiserade bilden. Fortfarande är det säkert många hundägare som väljer hund efter utseende...
Men vi är ändå en bra bit på väg - aldrig tidigare har väl så många hundägare gått på kurs med sina hundar som nu. Och läst så många hundböcker!

Eva sa...

Håller med Katarina - och inte!(Sorry, vännen....)
Jag tror mycket av problemen beror på att många verkar tycka att hundägande är ett "måste". Jag har på senaste tiden mött många som tycker hunden ska bara anpassa sig till deras liv. De har ingen tanke på att ändra något i sin livsföring i och med hundköp. Där gås inga kurser, läses inga böcker. Det är bara "me, myself and I" som är alltflr vanligt i andra situationer som här också överfös till hund! Och den stackar'n förväntas vara lika "lätt" som nya soffan...

Christina Klosterberg sa...

Antagligen har ni rätt båda två. Beror på vart man vänder blicken. Medan många tidigare nöjde sig med valpkurs går fler fortsättningskurser och lär sig mer. Samtidigt finns det en objektifiering av hundar som enabrt söta och snälla (vid sidan om kamphundar)Skulle detta kunna vara en urbaniserad syn på hundar? Vet att Eva haft tidigare tankegångar och det är en frågeställning som snurrat runt i mitt huvud på senare tid.

Emelie sa...

Din blogg är väldigt intressant att läsa. Det är härligt med hundägare som argumenterar sakligt i hundfrågor och är ordenltigt insatta. Jag håller fulständigt med om dina åsikter om så kallade "kamphundar". Den 17/7 skriver du: "Min slutpoäng är att det är ansvarslöst att använda sig av ett så onyanserat och vagt begrepp som "kamphund"." Därför blev jag lite förvånad när jag idag läste "Många av de raser som har ett förflutet som kamphund..." och lite längre ner "Men det betyder inte att de är blodtörstiga kamphundar". Jag blir lite nyfiken på hur du tänker när du använder ordet kamphund :)

Christina Klosterberg sa...

Tack för dina ord Emelie och din fråga är definitivt värd att ställa. För att jag inte ska snurra till det helt så skulle jag behöva lite mer utrymme så jag ska ge dig ett svar i ett nytt blogginlägg. Se "En liten förklaring" (som kommer snart)