Thomasteoremet och den romantiserade landsbygden

"Om människor definierar situationer som verkliga så blir de verkliga i sina konsekvenser" - det är Thomas-teoremet som myntades av sociologen W.I Thomas 1928. Poängen är att om man pratar om något som verkligt tillräckligt många gånger så kommer människor börja agera som om det vore verkligt. Jag menar att denna tes passar väl in på kamphundsdebatten. När media skriver tillräckligt många gånger om farliga kamphundar så uppfattar människor det som verklighet, att det finns en viss sorts hund som är farligare än andra. Vem vill bli söndersliten av en kamphund? Det får människor att börja ställa krav på beslutsfattarna och det ryktas redan nu att alliansregeringen vill göra något åt de farliga kamphundarna.

Många av de raser som har ett förflutet som kamphund är idag väldigt sociala och trevliga. Då är nog herdehundar, vallhundar och alla terriers betydligt kaxigare. Men jag ser även en fara i att hundägare vill visa på hur snäll deras hund är. Det skapas en idealbild hur en hund ska vara. Den bilden är enligt min mening inte heller bra. Jag tycker man ska ha respekt för alla hundar. Varför ska främmande personer kunna gå fram och slänga sig om halsen på mina hundar? Jag har funderat på om detta är en stad/land problematik?

Jag har ju bott både i Stockholms innerstad (där jag är uppvuxen) men har nu bott på landsbygden i många, många år. Jag tycker att människor på landet har större respekt för olika djur. Man tar inte för givet att hästen i hagen (som man inte känner) går att klappa. Även getter, får, grisar, ankor, höns, kor etc kan gå till attack! Människor som bor i större städer och kommer ut på landet har ibland en romantiserad bild av den trevliga landsbygden. De vill dock inte gå in i en ladugård med kor eller varför inte in i ett grisstall (lukten). De betande djuren bör heller inte vara så nära att de drar till sig flugor när man ska äta den medtagna picknicken. Och när man vill klappa djuren så ska de vara snälla. Är det inte så Arlas reklam visar upp landsbygden? Och korna ska vara där i hagen långt borta och definitivt inte inne i stan.

Skulle man kunna säga att bilden av hur en hund ska vara är en urban romantiserad myt? Alla hundar är inte alltid snälla i alla situationer, de morrar, de slåss, de skäller, de jagar, de rymmer, de visar tänderna och i vissa situationer kan de till och med bita. Men det betyder inte att de är blodtörstiga kamphundar. Nu när somliga bostadsbolag förbjuder hundar i deras längenheter är det en effekt av att männsikan har skärmats så långt från naturen att de vill ha dem på långt avstånd? Snart kanske endast tyghundar blir tillåtna i städerna. Vilken tur att jag bor på landet då ;)