fredag 8 april 2011

Omplaceringar

Hundar i tonåren kan vara bra jobbiga, det är då de flesta omplaceringarna äger rum. Särskilt när det gäller kuvaszhanar. De flesta av oss som har äldre hundar har vaga minnen från tonårsterrroristerna, för man glömmer så lätt. Med en ras som kuvasz som har vaktinstinkt är omplaceringar mycket vanliga när de är kring året.


Det är då vaktinstinkten vaknar och de på alla möjliga sätt testar sina gränser. Det är skönt när man bläddrar runt bland bloggarna att läsa om vardagens upp och ner gångar. För många är generösa och delar med sig av de problem man kan stöta på. Många gånger strömmar det även in bra tips.


Själv har jag just nu två omplaceringar att ta hand om. Den ena är söta goa Mimer som har kommit hem igen. Just nu leker han med sin bästis Eira ute på tomten trots att det har mörknat. Den andra hanen är Minous bror som bor ett par mil härifrån. Han var här på besök igår.


I början gjorde han ett utfall mot mig innan han tagit reda på vem jag var men med några frolic så satt han snart i knäet. En riktigt mysig hane som har en ängels tålamod med små barn men som inte gärna är ensam längre än 3-4 timmar. Annars hittar han på små hyss som att tugga på fjärrkontrollen, mobilen eller varför inte på den nyinköpta kameran;) Bilderna i denna blogg är på Minous bror "Milano" som jag tog häromdagen (hans nuvarande familj har ju inte längre någon kamera!)

8 kommentarer:

SANTO - en blogg om en katt sa...

Kika gärna in på denna supersöta kattblogg! Då skulle denna kissemiss bli väldigt glad! Ännu gladare skulle jag bli om du ville följa mig via bloglovin?

Kolla in i helgen då jag har premiär på min halebop-reklam! :) /Blöta nospussar

Eva sa...

Sitter här och fnissar!
Har inte mist någon kamera, men väl 2 telefoner, 2 par glasögon och ett otal andra saker.
Och vet ju av erfarenhet att kuvasz sannerligen inte är ensamma om att flytta i den åldern. Inte om att upptäcka viss vaktlust heller...

Katarina sa...

Tycker det är lite sorgligt med omplaceringar, men inser samtidigt att det givetvis är bäst för hunden ifråga att komma till ett bra, fungerande hem. Man vet inte alltid hur den lilla valpen man köper kommer utvecklas. Å andra sidan kan man inte lämna 'tillbaka' stökiga tonåringar...de får man lära sig hantera.

Quila o Ronja sa...

Vem sa att hundliv var lätt? Näe, sannerligen inte. Visst är det lite sorgligt med omplaceringar, men vad finns det för allternativ, om det inte fungerar.
Trevlig helg
Kram
Susanne

Sara sa...

Det är ju det bästa för hunden, och det är jättebra att den får/kan komma till uppfödaren som kan rasen.
Det är inte lätt att ta över från någon annan heller alla gånger. Jag får för mig att det ofta är förstagångsvalpköpare som inte "klarar" av dessa typer av problem, jag kan ha fel.

Trevlig lördag

Eva sa...

SV
Apropå "sakletaren" skulle du bara veta hur mycket jag faktiskt tar ifrån och slänger... Och vad gäller hjälpen så var det ju just du som erbjöd dig:)
(Har bytt lösenord förresten:)))

Team Nelson / Ordringen. sa...

Ibland inbillar jag mig att hundköpare skjuter över målet i sin iver att få just en speciell ras. Det är lätt att lockas av egenskaper. Det är svårare att hantera dem.
Kommer osökt att tänka på en rondell inte många mil här ifrån som kallas Ferrarirondellen.
Vi har en sportbilsförsäljare i kommunen som bl a säljer Ferrari. När köparna kommer till rondellen vill de testa vägegenskaperna med resultatet att motorns styrka tar över deras körförmåga och de dammar rakt igenom rondellen med plåtskador som resultat.
Kanske så ibland med dina köpare. Vet inte men det är en tanke.
Sv: tack för din fina kommentar.
Ulf

Ulrica sa...

Hoppas det ordnar sig med omplaceringarna!
Jag har ju Milanos bror Kibo och han var en av de värsta tonåringar vi haft, en så superjobbig buse.
Men så plötsligt blev han förändad när han var som värst och vi nästan givit upp. Han uppför sig nu mer som en "vanlig" ung kuvasz! Nu får vi jobba med hans skällande och dragande i koppel.
Det ska bli hund av honom så småningom.
:)