Aggressiva hundar

Tidningarna fortsätter att rapportera om hundar som biter såväl människor som andra hundar. Det är så tragiskt. Det som är mest tragiskt är att människor inte förstår att alla hundar kan bita i frustration precis som människor kan slå varandra på käften. Vissa i högre utsträckning än andra. Precis som vi människor måste lära oss att behärska oss måste även hundar lära sig det. Det är hundägarnas ansvar att lära sina hundar hur man uppför sig i samhället och för det första hålla koll på sin hund. Har man inte koll så ska hunden vara kopplad! Det gäller att alltid ligga steget före och läsa av sin hund. Det verkar som både hundägare och icke hundägare har väldigt lite kunskap om hur hundar kan vara och att alla hundar har förmågan att bita.

Ibland tycker jag även att hunduppfödarna är skyldiga när de skryter om hur snälla deras hundar är och hur snäll en hundras är. Särskilt arg blir jag när uppfödare av lite skarpare hundraser utmålar dem som snälla kelgrisar. Jag är uppfödare av rasen kuvasz. Det är världens snällaste och gulligaste hund i familjen men den är reserverad mot främlingar.

De vaktar sitt hem och de kan uppleva konstiga situationer som farliga. De älskar familjens barn men inte nödvändigtvis alla andra - om de inte får vänja sig vid det. Det är därför så viktigt att socialisera och uppfostra dem och framför allt inte låta hunden hamna i en situation som kan upplevas som frustrerande för hunden. Som tur är är de flesta som köper en ras som kuvasz erfarna hundägare och de händer jämförelsevis få "olyckor". Men jag tycker att alla som köper sig en hund, oavsett ras borde veta vad en hund är och vad den är kapabel till.

Läs gärna mitt tidigare inlägg nedan om gulliga vovvar och farliga monster - två extrembilder som båda är allt för ensidiga och verklighetsfrånvända!

Gulliga vovvar & farliga monster

Om vi ser till barnlitteraturen framställs ofta hundar som gulliga vovvar i allt från pekböcker till sagor och mer praktiska böcker i hur man sköter om sin hund. Och låt oss inte glömma Båtsman - denna kramgoa hund från Saltkråkan. De flesta barn har nog också fått ett gulligt mjukdjur i form av en hund i julklapp eller födelsedagspresent. Många av dessa barn växer dessutom upp i städer utan kontakt med bondgårdsdjur eller skogens djur. De vet inte varifrån köttet de äter kommer. I deras värld är hundar mjuka och kramvänliga.

Vem förklarar för sina barn att Båtsman egentligen är en hundras med vaktinstinkt som man inte kan gå fram och krama som man vill? Vem förklarar för dessa barn att alla dessa gulliga sagor är just bara sagor och att alla mysiga mjukdjur inte är något annat än kramdjur? Lär vi barnen att hundar faktiskt har tänder som de kan bita med? Vem lär barnen att på hundspråk betyder en kram något mycket fult och som betraktas som väldigt oartigt? Vem berättar för barnen att hunden inte förstår att de är just barn och att deras kroppsspråk och viftande armar kan verka skrämmande? Vem lär barnen att man inte går fram till främmande hundar? För om ingen lär barnen allt detta - hur ska de då förstå att alla sagor, biofilmer och mjukdjur är på låtsas? Det är lätt att döma barnen som springer fram och slänger sig om halsen på en främmande hund, men hur ska barnet kunna veta?

Det finns också en motpol till den gulliga barnlitteraturen och det är medias rapportering av hundar som biter och skrämmer barn. Helt plötsligt är hundarna inte längre gulliga - de är plötsligen monster som inte har rätt att finnas till. För en hund som bitit måste avlivas, i alla fall om man får tro medias rapportering.

Båda (medie-)bilderna - den gulliga vovven och det farliga monstret - är lika ensidiga och verklighetsfrånvända. Vi måste finna en mer nyanserad bild. Som det är nu får jag en uppfattning att vi människor blir så förvånande när den söta Båtmans-hunden kan bita. Den gulliga vovven är nu ett farligt monster. För Båtsman i verkligheten är ju inte som Båtsman på TV. Om inte ens vuxna kan förstå skillnaden, vem ska då lära deras barn?