Hundlicens

Så har jag märkt att debatten om hundlicens och hundkörkort är på tapeten igen. Det finns redan aktörer som håller kurser och hundtester i privat regi som de kallar för hundkörkort. Men något egentligt hundkörkort finns inte och frågan är om det någonsin kommer att fungera? Även om syftet är gott med ett allmänt hundkörkort så är jag mycket tveksam till att något sådant är möjligt att administrera. Problemet är också att hundar är så olika. Faktum är att ju längre jag hållit på med hund så inser jag att hunderfarenhet inte behöver betyda att personen är bra med hund. Det kan vara en person som tävlar på hög nivå som kanske fungerar med den egna hunden eller den egna rasen men inte har förmågan att hantera andra hundar eller raser. Faktum är att hunderfarenhet och kunskap innebär att vi utgår ifrån att det vi vet och varit med om är det rätta, kanske t.o.m. det enda rätta. Det gör oss många gånger väldigt trångsynta.

De raser jag föder upp kan vara väldigt egna och för att kunna hantera dem krävs stor portion kreativitet, fantasi, empati och förmåga att tänka utanför givna ramar. Det innebär att det många gånger är människor med lite erfarenhet och kunskap som är mest benägna att suga åt sig tips och råd och försöka hitta lösningar på problem som dyker upp. Jag tror därför att uppfödarna är de bästa personerna att hjälpa valpköparna på vägen och avgöra om personen ifråga är lämplig som hundägare eller inte, åtminstone just den rasen eller just de linjerna. Så är det någonstans man borde höja kraven är det på uppfödarna och då menar jag inte enbart SKK-anslutna uppfödare utan alla som överhuvudtaget tar en kull. Att det skulle krävas någon form av tillstånd  från jordbruksverket. Men fortfarande är problemet. Vem ska avgöra vem som är lämplig? Jag har skrivit om detta tidigare och det är dumt att jag upprepar mig. Här kommer därför en förkortad repris av min syn på hundlicens eller sk hundkörkort skrivet 30 juni 2010:

I mediedebatten kring farliga hundraser finns, vid sidan om rasförbud, ett par andra förslag som dyker upp då och då ( se t ex . Förslagen är helt eller delvis överlappande varandra. Vi kan sammanfattande kalla dem för kravet på "hundkörkort". Hundkörkort - det låter kanske tryggt och bra men reser också väldigt många nya frågor? Vem ska utbilda dessa hundägare? För att ett dokument om på godkänt sett tillägnade kunskaper och färdigheter, ska kunna utfärdas, måste rimligen en specifik utbildning tillskapas. Ska utbildningen ske i privat regi eller ska det införas en statlig myndighet för att sköta utbildningen? Eller är det kanske jordbruksverket eller Svenska kennelklubben som bör få detta uppdrag? Eller universitetet? Eller polisen? Och vilken instans, med vilken "domarkompetens" ska genomföra testen och certifieringen? Vem ska, kort sagt bestämma över vem som är lämplig att ha hund eller inte?

Ska kanske olika hundklassser, ungefär som när det gäller bilar införas? "Vad har du för kort då?" "Jag, jag har BD-kort. Jag får ha sällskapshund i utställningsklass 9 på max 17 kilo tjänstevikt med liten apporterande hund i koppel. Du då?" "Nä, jag har bara AE med särskilt villkor. Får hålla mig till knähundar i bärpåse. Men funderar på att ta herdehundskort till våren om Arbetsförmedlingen pröjsar!" Eller nåt... Faktum är, att även om analogin till fordonsvärlden ovan är något skämtsam, så finns en allvarlig poäng. Lika lite som det är samma sak att köra EU-moppe som att köra tung lastbil med släp, så är det samma sak att vara hundägare till två mycket olika typer av hundar. Likaså att vara hundägare i olika typer av miljöer. Och - att över huvud taget vara hundägare. Det är inte tillåtet att framföra fordon med alkohol i kroppen. Det flesta av oss accepterar det som högst rimligt. Frågan är, om det är bättre att vara hundägare med alkohol eller andra droger i kroppen? Ska, och frågan är allvarligt menad, krav på skötsel och nykterhet ställas på de, som med sitt hundkörkort i bakfickan tar sin best på promenad?